hejdå gävle, hej stockholm!
Stressar som en tok mellan tvättstugan och packningen med Stina just nu (tack och lov för henne!).
Ska spendera helgen i Stockholm med Josefine (och grabbarna) och Bruce Springsteen (på lördagen).
Hoppas ni får en lika bra helg som jag kommer att få :)
I can't be no superman - but for you - I'll be superhuman
Den här veckan har känts som söndag varje dag. Skyller det på sista April.
Men detta år med antibiotika slog sista april för ca 4 år sen (då jag också fick dras med det) som tusan.
Då körde Jonas på en sten med båten på väg till stugan, båten fastnade, vatten läckte in och jag trodde att allihopa skulle få slå badrekord. Men iår var jag inte ens i närheten av sån dramatik ;)
Halva delen av den här veckan har spenderats på bästa sätt med fina människor och inga måsten.
Det är allt jag kan göra. Men jag saknar mitt jobb.
Det största jag gjort var att möta upp min mamma.
Vi hade inte setts på över en månad och inte pratat med varandra på tre veckor
när jag kände att jag inte klarade av att ha taggarna utåt längre.
Jag brukar inte vara långsint men den här gången förvånade jag mig själv.
Jag kunde bara inte be om ursäkt för det jag ställt till med, då jag står för allt och menade varenda ord.
Ibland måste man tänka "är det värt det?". Jag ska börja tänka så nu. Gällande allt.
Nu känns det bra och vi kommer att kunna reparera det här. Jag hoppas verkligen det.
Jag har inte varit mig själv under den här tiden och jag hoppas att det vänder nu.
För allas skull.
breathe in so deep. breathe me in. I'm yours to keep. hold on to your words 'cause talk is cheap.
En vecka med antibiotika. Sista "tablett-dagen" är på lördag. Nu mår jag bra!
Har spenderat veckan på bästa möjliga sätt. Kanske fuskat lite lite grann gällande vilandet men jag har ingen ro i kroppen att ta hand om mig själv.
Det första jag frågade min läkare efter han sa att jag kunde hämta ut min medicin var "får jag sola fast jag tar dom där?". Har ätit tabletter förr som man absolut inte får vistas i solen med för det kan bli pigmentförändringar mm. men med dessa fick jag = nöjd tjej ;)
("Värsta tiden" på året börjar nu. Får dåligt samvete när jag är inomhus om det är sol ute.)
Jag & Christoffer åkte hem till min pappa redan på lördagen (två dagar efter..) och låg på altanen hela dagen.
Jag kan helt enkelt inte låta bli. Och eftersom jag har ett försprång på brännan redan måste jag ju fortsätta.. ;)
Mina tjejer vågade till och med umgås med mig på kvällen och faktiskt så har jag nog aldrig varit så "bra" i halsen så fort som denna gång. Det får man inte klaga på!
Nu hoppas jag att jag aldrig behöver få dras med detta igen och att jag får operera bort mina värsta fiender.
lever aldrig på detta när jag är frisk. skärpning!
