TIME YOU ENJOY WASTING IS NOT WASTED TIME

Några av oss tror att det verkligen gör det.
Och sen det börjat pratats om det så lägger man ju märke till minsta lilla..

Igår när jag satt i vardagsrummet på nerevåningen med Kalle & Victor kom Johanna ner.
Hon frågade om Jess var hemma.
"Nej, det var bara jag som kom" - svarade jag.

Hon såg skeptisk ut och berättade då att det lät precis som att någon var i rummen på nedre plan.
(det är som en korridor med två rum, mitt & jess och Victor's rum + badrum.
På övervåningen är det exakt samma korridor)
Killarna spelade ganska hög musik men trots det hörde jag det också.
Och visst att vårat hus är lyhört men det lät fan på vårat plan - och vi var ensamma.
Jag & Johanna fick panik :P Killarna hörde det också och vips så var alla i samma tillstånd.
Vi bestämde oss för att gå dit och kolla upp det - och då åker dörren till våran korridor igen!
Alla springer upp på övervåningen i ren skrik&panik-attack till dom andra!
Våra pulser var inte att leka med då!

När vi lugnat ned oss gick vi ner och kollade upp det med dörren.
Dörren åker faktiskt igen av sig själv, fast inte så snabbt som den gjorde då.
Och jag kan garantera att jag inte kom åt den. Lite skumt är det faktiskt..

Victor beslöt sig att tappert gå in på sitt rum och hämta nånting.
Och då kunde jag inte låta bli att dra igen dörren efter honom så hårt jag bara kunde!
Haha, stackarn!! Den minen och paniken han hade då var oslagbar!
"Jag kommer fan få men för livet av detta!!!"

Efter det släppte vi det där och Ludde skjutsade ligan till Harrys
och jag & goa Johanna hade tjejmys framför tvn :)

... Men även om allt är inbillning så känns det lite lite lurt här.
Kan bero på att det är så lyhört och att huset "låter".
Fast ändå.. Som sagt - vissa är stensäkra på att det spökar iallafall...





____________

Ikväll låg vi på övervåningen och spelade yatsy - vi som var hemma! Jättemysigt.
När vi varit natt-syndiga och kommit in gick jag in i köket på nerevåningen och
Victor var också där. Men han skulle upp igen. Då hör jag att det låter från våran korridor.
Jag var snabb som tusan upp för trapporna och skulle kolla om Jess var där uppe.
TACK GODE GUD VAR HON INTE DET!!
Det var söt-Jess jag hade hört här nere alltså. Vilken lättnad!
Det börjar fan gå överstyr för mig ;)