always you
när jag och malin satt på flygplatsen i turkiet och väntade på att få gå på vårat plan satt jag och tänkte "tänk om planet störtar och vi dör? tänk om jag aldrig mer får se min familj eller mina vänner igen? osv, osv." jag är egentligen livrädd för att flyga när jag sitter och tänker sådär. men det är inte så att jag får panik eller är nervös när planet startar eller så. men alltså, tänk om? man har aldrig någon aning i förväg vad som kommer att hända. som jag t.ex., jag är en sån där idiot som går över vägar när tillfället är det absolut sämsta. har jag bråttom så finns det inget som hindrar mig. jag har fått så mycket tillsägningar att jag inte ens lyssnar längre. men jag är sån. tänk om jag inte skulle hinna över? då är det ju kört. det kan gå på 3 röda och sen är jag borta..
enlig mig så tycker jag att jag är jättebra på att säga vad jag tycker. när det gäller dåliga saker. om någon betett sig dåligt så får den höra det också. men att säga nånting bra för mig är svårt. har jag nånsin berättat för jossan hur mycket hon betyder för mig? eller för sofie hur mycket jag uppskattar hennes stöd när jag är ledsen? (jag tog 2 exempel nu)
eller min familj? vet dom hur jag känner för dom? det är klart att dom vet. men man måste få höra det också. haha, jag är så jäkla känslosam nu.. men seriöst, jag ska börja att säga vad jag tycker angående allt. så att ni får veta det. det som verkligen spelar någon roll är att ni gör det.
nä, jag ska bli så jäkla mycket bättre på att säga vad jag tycker! helt och hållet. jag tjänar på det. det kan ju hända nåt när som helst. och jag skulle aldrig kunna leva med att jag aldrig berättat vad jag kände och tyckte. så nu ni - nu lägger jag till charmen.
