- I know I can't take one more step towards you
Hej bloggen.
Jag har som vanligt varit off men då kanske jag chockerar idag.
Det var min plan iallafall.
Tre veckor sen sist och då lät jag väldigt deppig men idag har jag en bra dag!
Fast jag måste förvarna att detta är ett deppigt inlägg. Men jag måste lätta på hjärtat. Det är det som är mitt problem. Jag har inte gjort det, på väldigt länge.
Under en tid har jag pendlat och handskats med alla möjliga känslor.
Jag sätter mig själv i absolut sista hand, skjuter allt negativt bort från mig och fokuserar på helt andra saker. Till slut går inte det att göra längre och då kommer smällen. Det finns ingen eller nånting som kan göra detta åt mig utan detta måste jag klara av själv. Jag måste bara komma på hur. Vissa faktorer kan jag inte påverka alls utan det är bara som det är - och det är det värsta.
Det mesta beror på mig själv. Jag har fått nån jävla kroppsnoja och har perioder när jag inte äter, och det sjuka är att jag inte mår dåligt, blir trött, får ont i huvudet mm - utan mår helt okej.
Jag har sömnproblem och är allmänt jävla låg emellan åt och fattar inte varför. Jag hatar dom dagarna för jag har ingen kontroll på mig själv då. Kroppen säger ifrån och jag har ingen som helst jävla aning om vad fan det är som händer. Jag har känslor som jag inte vet hur jag ska få utlopp för och det är värdelöst. Har aldrig mått såhär och det skrämmer mig. Jag har givetvis bra dagar också, detta är verkligen inte dagligen, men ibland så kommer dom ikapp mig.
Detta är nåt som jag inte kan påverka överhuvudtaget och det spelar ingen roll vad jag säger, tycker eller känner utan detta är helt och hållet upp till dom två det rör. Men att stå på sidan och se människan jag älskar mest av allt i hela världen göra - enligt mig - sitt livs största misstag, vilket skadar en annan människa som jag älskar precis lika mycket, det gör ont. Jag har panik och jag är mest förbannad och känner mig även jävligt egoistisk eftersom "det sårar mig". Detta handlar inte om mig, jag vet det men jag ska ju alltid läxa upp när jag tycker att människor beter sig och gör fel..
På det måste jag skriva av mig att jag & kristoffer inte längre är tillsammans. Vi flyttade ihop och jag visste att antingen kommer det bära eller brista. Och det höll inte. Vi var helt överens om det så det var rätt beslut att ta. Vi växte ifrån varandra och det var bara att acceptera. Jag har bott ensam i lägenheten i snart 4 månader och det går mestadels bra. Vi är sams och har kontakt idag men det beror nog på att han är orolig för mig. Men han känner mig som ingen annan gör så han vet ju hur jag fungerar. Efter 2,5 år tillsammans vet han hur han ska göra för att jag ska släppa på alla mina tankar. Jag är honom evigt tacksam för det han gör. Jag vet att han absolut inte har några skyldigheter mot mig och att jag aldrig nånsin kan kräva nåt av honom, men han finns där när jag behöver och det uppskattar jag givetvis.
Som sagt, detta är INTE dagligen. Och jag tycker inte synd om mig själv på nåt sätt. Detta är smällar man får ta när man inte tar itu med sånt man måste. Jag omger mig med mina fina vänner, håller mig sysselsatt på jobbet och utanför för då mår jag bra. Det här är bara en period och jag ska göra den så kort som det bara går :)
Kommentarer
Trackback
