erase this
När jag vaknade hemma hos Ida i måndags morse kände jag på en gång att jag inte var i sån bra form.
Har hostat till och från i två veckor, men inte såhär och verkligen inte med en värk i kroppen som "strålade".
Var tänkt att vi skulle träna men det kunde jag glömma. Medans Ida gjorde det åkte jag till apoteket och impulshandlade allt jag kunde komma över som kunde hjälpa mig mot det här.
Inget kan ha bitit på mig. Fick en tid kl 11 dagen efter hos läkaren som konstaterade att jag hade halsfluss.
SKOJA INTE ATT JAG BLEV SKAPLIGT LESS!
Är det nåt jag vill bli av med så är det mina jävla halsmandlar.....
Det är dag 4 med att pendla mellan sängen och soffan och snart hamnar jag på väggarna också.
Det här är det värsta jag vet. - Jag måste vila, kan inte göra ett smack åt det här för att det ska gå över snabbare förutom att försöka få i mig antibiotikan (det underlättar ju när dom är så små...) vilket inte är så lätt när jag knappt kan svälja enbart vatten. Febern verkar ha försvunnit nu iallafall och det är ju nåt framsteg. Och svullnaden i halsen börjar lägga sig också. Men jag är så arg...
Min Emelie vågade iallafall hälsa på mig idag och det var inte en sekund för tidigt!
Mamma var här i måndags och jag borde följt med henne hem.
Att vara hemma när man är sjuk är det bästa som finns, jag förstår det nu!
Snart glad tjej. Jag lovar.
Kommentarer
Trackback
