TIME YOU ENJOY WASTING IS NOT WASTED TIME

Vilken panikslagen halvtimme..

Jag, Jossan, Niklas, Jossis & Camilla åkte till Jonas stuga vid öjaren. För att komma dit var man tvungen att åka någon mil rätt in i skogen och jag lovar; sista kilometrarna var skräckfilmsväg. Smal väg och massa träd och då vi åkte började det bli mörkt. Jag trodde vi var helt fel ute men efter en stund kom vi fram till en parkering vid en båtplats där Kim, Jonas & Vero satt i en båt som skulle ta oss över till Jonas stuga.

Vi hoppade i och allt var frid och fröjd. Tills smällen. Vi hade åkt ca 150 - 200 m ifrån land och då kör Jonas rätt på en sten! Alla flög och jag hade tur som inte fick nån rejäl smäll. Vi försökte komma loss från stenen men det gick inte. Jonas klädde av sig och hoppade i för att försöka hjälpa till men det hände ingenting. Jag kollade runt och det var fan en bra bit till land. Precis då känner jag att mina skor blir blöta. Jag kollar ner och det enda jag ser är vatten - som läcker in. PANIK! Det kom in mer och mer och Kim stod och försökte kasta ut det mesta men det var nästan i onödan - det kom ju tillbaka lika fort.
"VI KAN LIKA GÄRNA HOPPA I FÖR DET HÄR FUNKAR INTE!"

Nu slog pulsen i 200! Han skämtar?? SIMMA?Jag var så jäkla rädd. Men så länge vi satt fast på stenen och hade jämnvikt skulle vi inte sjunka. Det märkte vi med tiden. Där ute hade vi knappt någon sändning men vi lyckades att få tag på Chrille & co som var kvar i stugan. Han & Fredrik fick ta en roddbåt och hämta oss i omgångar. Jag tror vi satt fast i en halvtimme innan vi såg att dom var på väg.
Behöver jag säga att jag åkte första vändan.?

När sista personen hoppade ur båten sjönk den lika fort.

När alla kommit i land var båtdramat nästan bortglömt. Stugan var jättemysig och vi hade jättetrevligt :) Tills vi skulle åka därifrån. Nu var vi tvungna att gå runt för att komma till bilen. Fredrik fick bli våran guide och tog värstingficklampan och vi gick rätt ut i mörka äckelskogen. Björnar. Vargar. Grävlingar? Haha, idag känns det löjligt men då var det de vi tjejer oroade oss för ;) Efter 3 km på en smal stig med massa vattenhål, stenar, kvistar osv kom vi fram till en vändplats där S bil stod och därifrån fick vi skjuts till våran. Jag har nog aldrig känt sån lättnad som när jag satte mig i bilen. Vilken jäkla kväll!

Kan man ha haft det värre? ;b Jag kommer inte att glömma 2009's sista april iallafall.