Funäsdalen

Nu är man hemma och det är stor skillnad. Jag som inte vill ha många minuters egentid tycker att det är jätte tråkigt att vara ensam nu när jag är van att ha 8 andra omkring mig. Dygnet runt.

Det första jag förknippar med Funäs är Daniel - givetvis. Det är en vecka sedan den dagen idag. Jag minns det som igår.

Förutom mötena med honom gjorde vi andra roliga saker också såklart :) Skoterturen med killarna var nog det roligaste och värsta jag varit med om - på samma gång. Vi bodde ungefär 5 minuter från funäsdalsfjällen, där man åkte, så där åkte vi pulka och madrass på nätterna. Vi åkte en dag i backen på hela veckan. Det var ganska dåligt men det räckte för mig! Jag hyrde snowboard och jag kan säga att jag inte bara ramlade en gång. Nu börjar det sluta göra ont i kroppen iallafall ;) Men jag var duktig som fan ändå. Det måste jag tillägga.

Sen att någon av oss körde fast i dike två gånger samma dag var ju också lite komiskt. Ni kan säkert gissa vem det var om jag berättar hur det gick till. Vi tjejer var på väg hem från byn och på vägen till stugan möter vi två killar på skidor längs vägen en bit från backen - som vinkade. Den här tjejen fick då den briljanta ideén att vi skulle vända och fråga dom om vägbeskrivning till våran stuga. Vi skulle låtsas att vi inte hittade fast vi hade full koll på läget - bara för att få prata med dom. Hon backar ned på en sidoväg och vänder för att sedan åka tillbaka och stanna jämsides med dom. Dom var jättetrevliga men hittade inte till våran stuga så dom bad oss att åka till backen och prata med någon där som hade koll på stugorna. Vi åkte vidare och skulle vända vid en annan väg. Vi körde på backningstekniken igen. Och den här gången gick det inte lika bra. Det var halt som fan och bilen gled iväg rätt ner i snövallen. Och där satt vi fast. Jonas & Robban fick komma och hjälpa oss att komma loss för det var verkligen kört. Huh, så mycket krångel för några karlar.



Senare den dagen skulle samma tjej ner på byn för ett efterlängtat möte. Från våran stuga var det små backar man skulle köra upp och ned för - inte plant på en fläck ens. Hon stannade till innan en lite större väg, i lutningen på backen, och då gick det inte att köra därifrån. Bilen rörde sig inte en meter. Den slirade bara. Då lägger hon i backen, naturligtvis, för att försöka få bättre grepp längre ned. Och vips sitter hon fast i snövallarna igen!
Hur lyckas man? ;)

________________________________


Det är svårt att försöka få med allt, när jag bara har en sak i huvudet. Men på mornarna var det underhållning. Man tog fram Jossis kamera och skulle kika på korten från kvällen innan och man blev lika chockad VARJE gång. Vilka bilder, och hålhakar, den tjejen har på mig nu ;)

Det vi lyssnade på nästan hela veckan var Scotts skiva. tack vare Chrille. Det värsta av allt är att i början tyckte jag att det var bland det sämsta jag nånsin hört. Men mot slutet av veckan började jag nästan tycka om det där. Herregud..




   Undra hur många gånger vi lyssnade på den här.



Nu måste jag ta en paus. Det är inte sista gången jag nämner Funäs. Och bilder kommer inom kort. Jag lovar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0