It's not fair
Jag mår bättre av att skriva det här.
Igår bestämde jag mig. Jag måste för en gångs skull sätta mig själv i första hand.
Jag kände att det här inte var riktigt bra för mig.
Sen jag kom hem från Cypern i början av September har jag träffat en
riktigt speciell person - Jeff. Under den här tiden har jag mestadels svävat på moln.
Och ni som känner mig vet att jag får panik - men med honom kändes allt bra.
Vi kom jättebra överens, han fick mig att skratta och jag hade verkligen jättekul med honom.
Trodde aldrig från början att det skulle bli såna här känslor inblandade.
Jag tröttnar ju och letar fel - men den här gången vart det annorlunda.
Jag blev helt fast.
Det här är verkligen jättejobbigt för mig.
Men båda jobbar - han går upp mitt i nätterna och det matchar inte mina tider.
Han bor inte alltför nära heller. Jag kunde ju inte åka ut dit hur som
helst då han lägger sig tidigt. Jag vill ju inte att han ska vara uppe för min skull.
Samtidigt räcker inte för mig att bara ses någon gång ibland.
Och framför allt när vi inte visste när det skulle kunna bli av..
Det här är första gången på lååång tid som jag känt såhär starkt för någon.
Och det suger så inåt helvete att det måste bli såhär pga brist på tid!
Jag tycker verkligen om honom, jättemycket.
Men om vi inte kan ses så mycket som vi egentligen velat så vad ska man göra?
Då spelar det ju ingen roll hur mycket jag tycker om honom -
finns inte tiden så kan man inte göra nåt åt det ändå.
Jag önskar verkligen att tiden hade funnits..
Jag har tänkt på det vi gjort under den här tiden.
En sak som han sa till mig slog så många rekord.
Första gången vi sov tillsammans frågade han om jag inte kunde glömma
någonting så att jag var tvungen att komma tillbaka - innan han skjutsade hem mig.
Det sitter kvar än. Åh, det så mycket som jag skulle kunna rabbla upp.
Men jag tror att jag behåller det för mig själv..<3
Något som är positivt med detta är att igår när vi pratade om det så gick det så bra.
Jag var självklart jätteledsen - det är jag fortfarande. Men vi kom fram till bra beslut.
Jag tror att det kan fungera. Jag hoppas det.
Det var absolut inte tack och hej.
______________________________
Jag förknippar den här med dig. Och jag minns den natten som igår.
Igår bestämde jag mig. Jag måste för en gångs skull sätta mig själv i första hand.
Jag kände att det här inte var riktigt bra för mig.
Sen jag kom hem från Cypern i början av September har jag träffat en
riktigt speciell person - Jeff. Under den här tiden har jag mestadels svävat på moln.
Och ni som känner mig vet att jag får panik - men med honom kändes allt bra.
Vi kom jättebra överens, han fick mig att skratta och jag hade verkligen jättekul med honom.
Trodde aldrig från början att det skulle bli såna här känslor inblandade.
Jag tröttnar ju och letar fel - men den här gången vart det annorlunda.
Jag blev helt fast.
Det här är verkligen jättejobbigt för mig.
Men båda jobbar - han går upp mitt i nätterna och det matchar inte mina tider.
Han bor inte alltför nära heller. Jag kunde ju inte åka ut dit hur som
helst då han lägger sig tidigt. Jag vill ju inte att han ska vara uppe för min skull.
Samtidigt räcker inte för mig att bara ses någon gång ibland.
Och framför allt när vi inte visste när det skulle kunna bli av..
Det här är första gången på lååång tid som jag känt såhär starkt för någon.
Och det suger så inåt helvete att det måste bli såhär pga brist på tid!
Jag tycker verkligen om honom, jättemycket.
Men om vi inte kan ses så mycket som vi egentligen velat så vad ska man göra?
Då spelar det ju ingen roll hur mycket jag tycker om honom -
finns inte tiden så kan man inte göra nåt åt det ändå.
Jag önskar verkligen att tiden hade funnits..
Jag har tänkt på det vi gjort under den här tiden.
En sak som han sa till mig slog så många rekord.
Första gången vi sov tillsammans frågade han om jag inte kunde glömma
någonting så att jag var tvungen att komma tillbaka - innan han skjutsade hem mig.
Det sitter kvar än. Åh, det så mycket som jag skulle kunna rabbla upp.
Men jag tror att jag behåller det för mig själv..<3
Något som är positivt med detta är att igår när vi pratade om det så gick det så bra.
Jag var självklart jätteledsen - det är jag fortfarande. Men vi kom fram till bra beslut.
Jag tror att det kan fungera. Jag hoppas det.
Det var absolut inte tack och hej.
______________________________
Jag förknippar den här med dig. Och jag minns den natten som igår.
Kommentarer
Trackback
