TIME YOU ENJOY WASTING IS NOT WASTED TIME

herregud, jag tänker bara på igår. stackars kille.. sofie hade tobias hemma hos sig för första gången. och vad gör vi? jag och jossan kommer förbi. vi fick ju, men ändå. nu i efterhand tycker jag att det kanske inte var så snällt mot honom. han måste ju varit nervös bara för henne, och sen får han 2 av hennes kompisar på köpet också! ojojoj.. men lugn, vi stannade inte alltför länge. så dumma är vi faktiskt inte ;] men det tyckte matt att vi var.. han hade tydligen råkat ut för samma sak själv :b och vad jag fattade det som så hade han inte känt sig så bekväm i den situationen. vilket är helt självklart egentligen. så jag ska väl inte störa flera dejter nå mer..


___________________________


När jag kom hem så skulle jag kolla på sex and the city. hade precis gjort mig i ordning, lagt mig i sängen och var nästan i sovtillstånd. men då ringer hon. hörde på henne att hon var ledsen. jag sa åt henne att hon skulle komma förbi så vi kunde prata. så det var bara att klä på sig igen och gå ut. håh, hon såg helt förstörd ut. jag börjar seriöst bli riktigt orolig nu  :( och jag kan inte göra nåt åt det här. det spelar ingen roll vad jag gör eller säger. för det här beror på honom, som jag skulle kunna strypa! ursäkta, men det har jag velat gjort sen första gången han gjorde såhär. och nu är det tredje gången! nu krävs det inte mycket för att jag ska gå dit och verkligen förklara för honom vilket svin han är! men jag vet att hon inte skulle gilla det, men vafan. han kan inte göra såhär mot henne, gång på gång. så jäkla kul att bara stå brevid och se en av sina bästa vänner sjunka längre än till botten! jag känner mig verkligen inte som världens bästa vän då. långt ifrån. det har varit upp och ner nu sedan ett halvår tillbaka. och så fort det blir lite bra är han där och trycker ner henne igen. jag vet hur det är att vara kär i en idiot, som verkligen kan göra illa en både psykiskt och fysiskt. dom förändras inte utan att få konsekvenser för det dom gör. men gällande er är det bara psykiskt. men ord kan kännas tusen gånger värre än slag. han har dig runt lillfingret gumman, och han kör med dig så mycket som han bara kan. du är för snäll. och han förtjänar inte dig. när det passar honom går det bra, men annars inte. det är inte bara jag som tycker såhär, alla runt omkring dig gör det också. och om alla tycker så, ligger det inte något i det vi säger då? när ska du inse det och strunta i honom? när du verkligen är helt förstörd? han är anledningen till att du mår som du gör. och nu tar du antidepressiva också.. jag är så upprörd av det här att jag inte vet vart jag ska ta vägen! :(