det värsta jag varit med om
jag satt och tänkte på i torsdags, förra veckan, då jag och william åkte till Norrfly. där det ligger ett gammal psykhus. jag fick för mig att vi skulle åka dit, och det gjorde vi. vad fan tänkte jag på? vi två, i det huset, i mörkret? nej fyfan. vi kom dit ialla fall och in skulle vi ju. men vi kom inte så långt eftersom jag fick panik och började se saker i syne. och det där huset är ju inte litet heller.. vi gick ut iallafall. eller aa, sprang gjorde jag mer eller mindre. och så bestämde vi oss för att åka hem. kändes lite dumt av mig när jag liksom lockat ut honom ända dit och sen inte gå runt. men snäll som han är så sa han att det inte gjorde nånting (: ialla fall.. vi hade skämtat om att " åh tänk om inte bilen startar när vi ska åka därifrån.. höhö ". OCH VAD HÄNDER INTE DÅ? bilen gick inte att starta!! :O :S
jag trodde inte det var sant. - wille, lägg av! det är inte kul. - men jag skojar inte. den funkar inte :S
vilken jäkla panik jag fick. ni som känner mig vet hur rädd jag blir. jag var inte nära från att börja gråta om man säger så. nej fy fan vad jobbigt det var :( och vem fan ringer man mitt i natten som kan åka till bollnäs vid den tiden? sova i bilen.. JAG VÄGRADE ENS TÄNKA TANKEN. aldrig i livet! fast om willen var med och vi var tvungna så hade det väl gått bra.
iallafall så gick vi till några hus bakom. för det lös där. vi gick dit och kollade ifall det var någon där, men det var det ju inte. pulsen började öka ännu mer! va fan skulle vi göra? kunde ju gått ut till vägen men det var ju en bit.. jag ringde sofie, och berättade vad vi gjort och vad som hänt. och den jäveln trodde jag skämtade :O tills hon hörde hur skräckslagen jag var. - är ni inte kloka? vad fan skulle ni ut dit och göra? hon försökte iaf komma på ideer på vad vi skulle göra men jag lyssnade inte. hade helt andra saker att tänka på. trodde fan jag skulle dö ju :O vi satte oss iaf i bilen och så testade wille att starta den. och då gjorde den det! vilken jäkla lättnad.
så vi kom hem till slut iaf. jag kan inte beskriva känslan då bilen startade.. men skönt kändes det (:
alltså. det var så jäkla vidrigt. först så hade vi skämtat om att det skulle hända, och sen händer det. och hans bil har aldrig krånglat för. så det var så jäkla skumt :S
jag trodde inte det var sant. - wille, lägg av! det är inte kul. - men jag skojar inte. den funkar inte :S
vilken jäkla panik jag fick. ni som känner mig vet hur rädd jag blir. jag var inte nära från att börja gråta om man säger så. nej fy fan vad jobbigt det var :( och vem fan ringer man mitt i natten som kan åka till bollnäs vid den tiden? sova i bilen.. JAG VÄGRADE ENS TÄNKA TANKEN. aldrig i livet! fast om willen var med och vi var tvungna så hade det väl gått bra.
iallafall så gick vi till några hus bakom. för det lös där. vi gick dit och kollade ifall det var någon där, men det var det ju inte. pulsen började öka ännu mer! va fan skulle vi göra? kunde ju gått ut till vägen men det var ju en bit.. jag ringde sofie, och berättade vad vi gjort och vad som hänt. och den jäveln trodde jag skämtade :O tills hon hörde hur skräckslagen jag var. - är ni inte kloka? vad fan skulle ni ut dit och göra? hon försökte iaf komma på ideer på vad vi skulle göra men jag lyssnade inte. hade helt andra saker att tänka på. trodde fan jag skulle dö ju :O vi satte oss iaf i bilen och så testade wille att starta den. och då gjorde den det! vilken jäkla lättnad.
så vi kom hem till slut iaf. jag kan inte beskriva känslan då bilen startade.. men skönt kändes det (:
alltså. det var så jäkla vidrigt. först så hade vi skämtat om att det skulle hända, och sen händer det. och hans bil har aldrig krånglat för. så det var så jäkla skumt :S
